Håkan Hellström
Var på Håkan Hellström för någon vecka sedan. Regeln brukar vara att antingen gillar man honom eller inte alls, många har mycket olika att säga. Jag säger att killen är grymt bra, särskilt live. Löjligt skön energi och jag gillar när det är ett stort band med många olika instrument. Blås, sax och bongotrummor var trevliga inslag! Han lyckas fånga publiken direkt och hela Hovet står upp efter första låten och efter det vägrar han släppa taget. Många extralåtar senare och killen står kvar på scen långt efter de slutat spela, trots min och övrig publiks önskan om mer.
Svårt att välja någon favorit från kvällen men måste jag blir det Hurricane Gilbert, tätt följd av Klubbland och För en lång lång tid.
Förvånad
Det finns saker i min vardag som gör mig förvånad. En av dessa är hur människor, som enligt siffran på deras ålder ska vara vuxna, kan med att bete sig som bortskämda barn.
Jag är långt ifrån vuxen, 22 säger passet men jag känner mig som en 12-åring och beter mig förmodligen som en sådan i vissa situationer. Men i sammanhang som det krävs och behövs, då vill jag påstå att tolvåringen försvinner och någon lite mer vuxen med vissa ansvarskänslor i alla fall dyker upp.
Rise to the occasion!
Helg
Veckorna när du studerar går så makalöst snabbt! Kan vara för att jag inte har speciellt mycket föreläsningar att gå på men veckorna flyger iväg. Känns som om jag i princip haft helg hela hösten. Sen går det alltid diskutera huruvida jag utnyttjat denna lediga tid till att kanske plugga lite extra på vissa saker, börjat plinka gitarr, extrajobbat ja you name it. Men det är en annan fråga.
Får se vad helgen som kommer bjuder på för gott! Har seminarium i morgon och efter det har jag ingenting förräns 2 december! Med undantag för franskaföreläsning på tisdag men det känns helt okej, vore dumt att klaga.
Sen måste jag också få berätta att jag är grymt duktig på att omfamna julen som snart är här. Med mina sista pengar på visakortet köpte jag två julskum, julmust och pepparkakor. Tur Csnpengar är på ingående!
Kvällen blev än mer jul med smakprov av den första glöggen jag köpte i en trevlig liten förpackning! Kvällens val blev den med en touch av lime. Helt okej men jag tror vi började med den "sämsta". Ser fram emot de övriga.
Snö
Jag är ingen stor beundrare av snö och kyla. Tio dagar av tio skulle jag alltid välja sol och värme framför snö och kyla. Men också jag kan njuta och beundra vintern. Var ute och sprang nyligen och kunde inte annat än tycka det ser ganska vackert ut när snön faller och täcker det gröna gräset vitt. Och det är skönare att springa när det är lite kyligare ute.
Och såhär när vi ändå i Sverige har årstider, då tycker jag att det lika gärna kan bli snö och någon minusgrad, just för stämningens skull nu när det ändå närmar sig advent och jul, och om inte annat så lyser det upp de annars otroligt mörka dagarna.
Tror nog att det får bli en kopp med glögg i kväll!
Vem är jag?
När jag sitter och skriver en text inför ett seminarium och kommer på mig själv att tänka på att den kvinnan kanske är kulturellt friställd och att det nog är ett reflexivt tänkande, då får jag en eskapatisk känsla inom mig själv.
Är jag skadad för resten av livet?
Rubin "Hurricane" Carter
Vissa människor beundrar jag mer än andra.
För typ 10 år sedan såg jag en film som heter The Hurricane. Den handlar om en svart boxare på toppen av sin karriär som 1966 blir oskyldigt dömd för mordet på tre vita personer i en bar i Paterson, New Jersey. En av de skjutna kunde innan han dog berätta för polisen att det inte var Rubin Carter som sköt men det spelade ingen roll. En vilseledd jury dömer honom till livstids fängelse. Bob Dylan har skrivit en låt om honom och Muhammed Ali kämpade för hans frihet. Denzel Washington gestaltar Rubin i filmen och gör den bästa rollen han någonsin gjort.
Han skriver en bok om sin tuffa uppväxt och hans brokiga liv. En ung man läser boken och fastnar för den och bestämmer sig för att skriva till honom. Efter många olika turer får han hjälp att resa sitt fall och blir slutligen frikänd.
Jag har läst boken han skrev och blev otroligt fascinerad över mannen. Och filmen fångade mig ännu mer. Hur någon orkar hålla uppe modet när allt går emot honom och kämpa så hårt för att inte ge upp, killen sitter oskyldigt dömd för mord. Sen har jag funderat på hur mycket som är tillagt av Hollywood för att göra en bra film. Därför blev jag otroligt glad över att se han skulle vara med på Skavlan!
Första jag slogs av var hur liten han kändes rent fysiskt, men mannen är 73 år gammal så ganska naturligt han inte har sin matchvikt kvar kanske. En otroligt skön och härlig människa med en glädje som lyser igenom rutan. Att höra honom berätta om att han kanske inte var Guds bästa barn och hur fängelset på ett sätt räddade honom, förändrade honom och hur han vägrade att gå med på fängelsets regler. Det skulle göra honom till en skyldig person. "Just because this misinformed jury found me guilty, did not make me guilty".
Spännande höra han själv berätta historien när han sitter med sliten kostym i en isoleringscell för att han vägrar bära fängelsets kläder, och hur han som ung stammade och lät sina knytnävar tala för sig.
Jag hade velat ha honom som den enda gästen och fått höra honom i en timme. Fast han ändå hinner säga så mycket på de 10 minuter långa intervjun, är det ändå så mycket mer jag vill höra. Berätta om den unge mannen han skrev brev med, den andra mannen som av en slump satt i samma bil som honom den olycksbådande kvällen och också han blev dömd till livstid. Synd när tiden inte räcker till.
Spola fram till minut 40 av programmet, det övriga är fullständigt ointressant när man får höra denna mannens historia.
An innocent man in a living hell.
That's the story of the Hurricane,
But it won't be over till they clear his name
And give him back the time he's done.
Put in a prison cell, but one time he could-a been
The champion of the world.
Den förlorade symbolen
Lyssnar på Dan Browns bok "Den förlorade symbolen" och jag förundras över att jag lever mig in lika mycket som när jag läser en bok. Duktig uppläsare gör nog det hela lättare. Ligger i sängen kring småtimmarna och kan verkligen inte stänga av trots att jag vet hur fantastiskt trött jag kommer vara när jag måste stiga upp.
Fördel med ljudbok är att du kan göra så mycket annat under tiden, tvätta, diska, städa ja you name it!
Boken är väldigt spännande och lyckas i alla fall fånga mig väldigt snabbt. Sen kan jag tycka det finns en tendens i Dan Browns böcker att dra det här med symboler, ledtrådar och vändningar någon gång för mycket men det är en världslig sak som en viss Karlsson skulle sagt.
Efter denna ska jag ge mig på vår käre vän Vilhelm Moberg och hans alster till stor glädje för min syster. Vill få för mig att det på hennes skrivbord en lång tid fanns ett vykort på Moberg och någon annan äldre författare, kan det varit Pär Lagerkvist kanske?
Ännu finns det ingen på mitt skrivbord, ser fram emot att upptäcka vem jag känner platsar det.
Must
Hämtade ut mitt pass i dag. Faktiskt väldigt nöjd med min bild. Det enda som fattas på mitt förra pass är en skylt med nummer så ser jag ut som en person som blir fotad i fängelset. Dock är min namnteckning textad på mitt gamla, min nya är i alla fall en namnteckning men ser inte heller den skitbra ut! Men kunde inte med att be och få skriva om den, vilket jag i efterhand ångrar. Lyckades också öka min längd två centimeter i det nya, tror faktiskt det stämmer bättre överens än det som står i gamla.
I morgon blir slappa dag, så i princip som alla andra. Ska till att låna lite kursböcker och börja lyssna på någon ljudbok. Har hela serien utvandrarna på ljudbok, en bok är cirka 12h lång så jag har en stund att lyssna på.
Har för övrigt börjat springa och ska återigen försöka göra ett försök att börja motionera regelbundet. Lite halt att springa i dag, höll på att sätta mig i backen några gånger. Men otroligt skönt springa när det är lite kyligt utomhus.
Tipsar om att köpa Nygårda ekfatslagrade julmust, den är toppen!
Drömmar
Då har säsongens andra snö kommit, och inte blev den kvar nu heller. Jag är ingen stor supporter av kyla och snö men ska den ändå komma då tycker jag att den kan stanna kvar. Har bra mycket hellre snö i stället för slask. Blir inte lika blött plus att det blir ljusare och är emellanåt också lite mysigt. Blir trevligare sitta inomhus med glöggen om det är vitt utanför.
För övrigt är jag väldigt irriterad på att jag ännu inte fått svar från studievägledare eller programansvarig angående utlandsstudier och tillgodoräknande av poäng. Nästan två veckor sedan jag mejlade, får väl skicka iväg ett påminnelsemejl.
Ska säga att jag hoppas nästa höst spenderas någon annanstans än Stockholm, det är min plan just nu i alla fall. Min mor blev inte eld och lågor för denna plan men hon klarade av min tid i Brighton så hon löser nog ytterligare en termin med mig utanför Sveriges gränser.
Du är välkommen att hälsa på!
Tro och tvivel
En mörk fredag
Efter en gårdag som kändes som en söndag är det nu återigen helg! Spenderade tid med min favoritflicka tisdag och onsdag. Första som händer när onkel Gabriel tar henne i famnen så börjar hon gråta, tillbaks till mamma och genast lugn, tillbaks till onkel Gabriel och gråten kommer igen! Kändes som en bra start men hon vande sig senare och det var inga problem att leka och bråka bäst jag ville med henne sen. Kändes lite som från Vänner då Ben alltid gråter så fort Monica kommer i närheten men som sagt, allt löste sig fint.
Avslutade min andra delkurs i dag med en gruppredovisning som gick bra. Alla i gruppen stod som ett par frågetecken när hon berömde och gav os utmärkt i betyg. Inget någon av oss kanske hade förväntat sig men det var en trevlig överraskning!
Passade för övrigt på att fixa nytt pass igår (märk mitt ordval) för en framtida resa utomlands någonstans. Får se vad resmålet blir. Återkommer med det svaret.
Lyssnar för tillfället på Håkan Hellströms nya skiva som växer för varje lyssning. Lyssnar också igenom Daniel Adams-Ray debutalbum som innehåller en del sköna låtar det också. Favoriten är "Förlåt att jag aldrig sagt förlåt", absolut värt att lyssna på i höstmörkret.
Peace out!
Je t'aime
Jag ska åka till Nyköping i morgon för att träffa min syster, svåger och möta upp min äldsta bror som är på besök där. Vi ska tydligen gå på något pass på friskis och svettis tillsammans, "kul grej att göra tillsammans" var min systers ord. Jag kommer inte klara av att resa mig ur sängen på några dagar så min grupp kommer få göra vår redovisning utan mig på fredag, det är okej med mig. Tror för övrigt det går minst lika bra om inte bättre med mig hemma.
Men huvudorsaken jag åker till Nyköping är för den lilla krabaten som föddes för några månader sedan som är min systerdotter. Konstigt hur man kan bli så löjligt kär och stolt över något sådär litet. Jag kan sitta i timmar och bara prata bebisspråk och tycka det är hur roligt som helst med varje liten reaktion som kommer, skrik, leende eller intetsägande min spelar ingen roll. Känner inte alls så för barn in general men när det blir ens "egna" blir känslan annorlunda. När det är dags för blöjbyte försvinner dock en del av den känslan but still.
Mitt mål är att bli den coola morbrorn som hon kommer ringa till när hon bråkar med mamma och pappa och behöver någon att rymma till och lära henne om de viktiga sakerna i livet. Typ fotboll.
Måste för övrigt uttrycka min stora sorg och saknad, vågar nog säga att det är månadens tråkigaste nyhet. Metro har slopat den eminenta seriestripen Elvis!
